söndag 9 oktober 2011

Jag finns...

Jag hitta lilla Walter hos octopode factory och jag kom att tänka på alla barn som finns i vår värld som inte har det bra. Barn som ingen ser. Så denna sida i min artjournal blir en tanke till er.

Idag tar jag även klivet och försöker bli mer interanationell. Så jag beklagar för engelskan men jag hoppas ni förstår :)

Today I took the step to try to make my blog more international. So I am sorry for the poorly English but I hope you understand:)

I found little Walter in octopode factory and I came to think of all the children in our world who arn’t cared fore. Children who no one sees. So this page in my artjournal is for you.




“I exist though I have not asked for it"

"I exist though you don’t see me"

"I exist so give me life”

Jag är nog lite konstig men jag ser alltid till att le till barn som jag träffar för man vet aldrig hur många leenden de får och ingen kan få för många!

Maybe I’m a little bit weird but I always give smile to the children that I meet because you never know how many smiles they get and no one can get too many!

5 kommentarer:

Päivi sa...

Får kalla kårar av bilden och texten... Den är läcker, tänkvärd, otroligt snygg helt enkelt

Becca sa...

Så snygg och så viktig!

maxell sa...

Gillar verkligen! Tänkvärt och ja... snyggt. Med andra ord: Klockrent!

Stephi sa...

som vanligt såå snyggt, du är så konstnärlig, toppen duktig!

Cyllan sa...

Grymt läckert! Sorgset och tänkvärt - berör verkligen hjärteroten.
Kraaam C